Auto Moto d´epoca i Padua var en fest för ögat. Mer än 4500 klassiska bilar trängdes om utrymmet i 15 hallar och därtill hörande utomhusområden. Solen sken från den där himlen som ibland kan vara klarblå. Uteserveringarna erbjöd godsaker i form av mat och dryck. En sådan där dag då livet känns meningsfullt och lätt att uthärda.

Priserna på bilarna var svårare att smälta och det enda jag köpte med mig var ett klädesplagg. Gulf FH Store erbjöd en massa härliga nostalgiska kläder i varierande prisklasser. Steve McQueen´s Gulf-läderjacka lockade men priset kändes en smula saftigt. I stället vandrade jag därifrån med en röd T-tröja för 60€. En hyllning till Clay Regazzoni och hans första F1-seger. Med legendens namn broderat på bröstet under ett tygmärke från Chronomatic Heuer. Champion och Firestone pryder också framsidan medan bakdelen av tröjan anger bana, årtal och startnummer. Monza. 1970. #4.

Här segrade schweizaren Gianclaudio Clay Regazzoni och han gjorde det i en Ferrari. Efter framgången var det ingen i Italien som längre såg honom som en invånare från grannlandet. Men det var ändå ingen glädjens dag. Dygnet innan hade österrikaren Jochen Rindt förolyckats när hans Lotus 72 kraschade i ingången till Parabolica-kurvan. Rindt ledde VM och hans poängskörd räckte till en titel han aldrig fick uppleva. Han är den ende F1-världsmästare som tilldelats VM-titeln postumt.

Men för Clay Regazzoni var detta början på en framgångsrik karriär. Det fatala året 1970 slutade han trea i VM samtidigt som han blev Europa-mästare i Formel 2 med en Tecno. Det var på den tiden när många förare körde såväl F1 som F2 och sportvagnar under samma säsong. Någon VM-titel blev det dock aldrig och som bäst slutade han tvåa 1974. Största framgångarna hade han för Scuderia Ferrari men han tog också en seger för Williams 1979. I Sportvagns-VM var han också mycket framgångsrik och när Ferrari dominerade totalt 1972 delade han en 312PB med Brian Redman. I de båda andra fabriksbilarna körde Mario Andretti/Jacky Ickx samt Ronnie Peterson/Tim Schenken.

Men livet visade sig vara hårdhänt även mot Regazzoni. I en tid då racertävlingar verkligen var farliga tog han och medtävlarna enorma risker. Farorna de utsatte sig för blev inte mindre då man tävlade i stort sett varje helg. Det som skulle bli hans sista säsong i F1 var 1980 och då i en Ensign som inte var konkurrenskraftig. I Long Beach kraschade han svårt då bromspedalen gick i botten i ca 280 km/timman. Skadorna var så allvarliga att han förlamades från midjan och neråt.

Efter behandlingen återkom Regazzoni till bilsporten och tävlade i olika sammanhang. Bland annat körde han Dakar-rallyt och Sebring 12-timmars. Han jobbade också hårt för att handikappade personer skulle få bättre hjälp och möjligheter i samhället. Den 15 december 2006 tog allt slut. Clay Regazzoni omkom när han krockade med en lastbil strax utanför Parma i Italien. Han blev 67 år. Ett tragiskt och närmast ironiskt slut för en förare som utsatt sig för så många risker under en lång karriär.

Var förarna mer modiga förr? Troligen. Hade de tuffare namn? Absolut! Clay Regazzoni är exempel på ett namn man gärna  fötts med. Ludovico Scarfiotti, Andrea de Adamich, Henri Pescarolo, Johnny Servoz-Gavin klingar också vackert. För att inte tala om nyligen avlidne Dan Gurney eller Francois Cevert. Vilka fler? De tuffaste, fränaste namnen ”In the History of Motor Racing”. Några förslag?