Vi har bott på landet i drygt 20 år. Innan dess var jag stadsbo, först i Motala (om man kan kalla den stad) och senare i Linköping. Med viss regelbundenhet har jag även bebott platser som Stockholm, Malmö och en byhåla i Wales (med tre pubar). Därtill har jag övernattat på mängder av hotell, hos kompisar, i husvagn, tält och några baksäten.

Bäst är nog ändå landsbygden. Öppna fält, lite skog, något vattendrag och en diskret ås. Grönt och förföriskt vackert under försommaren men lika snabbt grått, mulet och utan konturer när väderleken är på sådant humör. Varmt någon gång och då försätts vi i ett evigt tillstånd där kläder åker av och måltiden förflyttas utomhus. I nästa stund sitter vi åter inne, tittar genom immiga glas och konstaterar att rabatter och gräs badar i vatten.

Egentligen är det samma väder på landet som i stan, men det märks mer utsocknes. Allt blir så påtagligt och det gäller också arbetsinsatsen. När det växer så sker det med besked och värst är det med egna grödan. Gröna mattan reser sig hotfullt och kräver att bli klippt och det sker alltid som mest när tid saknas, man är bortrest eller har tänkt göra annat.

Skönheten och känslan för naturen är väl ändå skäl #1 till att man flyttar till mindre bebyggda platser? Så trodde jag men under åren har denna tro till viss del omvärderats. Anledningen är att de fulaste platserna finns just på landet. Allt fler lantliga fastigheter har förvandlats till rena skrotupplag där rostiga bilar, cyklar, utslitna däck, tunnor, kylskåp och annat som tjänat färdigt, trängs om vartannat.

Varför detta? Har återvinningen vägrat skiten för att den inte ens kan återvinnas? Är transporten till lämplig station för lång? Saknas släpvagn eller annat fordon som kan ombesörja transporten? Eller är det så att personerna ifråga tror att eländet kan inbringa en slant på sikt? Bra att ha. Vem vet när någon behöver en rostig dörr till en maläten 240?

Vad är lösningen för oss godtrogna som flyttade till landet för att se det sköna omkring oss? Ska vi anmäla grannarna till Miljökontoret? Kan det finnas chans att motionera om en ny ”fulskatt” som gör det olönsamt att förvara skräpet. Eller ska vi bara blunda när vi går eller kör förbi, med risk för att hamna i diket?

Synen av vajande sädesfält finns förvisso kvar men det gäller att kolla åt rätt håll. Dessutom att passa på medan så är fallet, ty snart kanske det är mer skrot än korn.