Statistiken säger att vi blir allt äldre. Bra för de som lever och håller sig någorlunda pigga, sämre för samhället som inte har råd med pensioner. Därför föreslås nu att pensionsåldern höjs med två år och att det ska ske med en så kallad mjuk övergång.
Investering inför ålderdomen är viktig, det märker vi varje dag när pensionsbolagen jagar våra pengar. Betala nu och ha det bra sen är deras budskap. Lönsamt för oss på sikt kanske, men helt klart rena guldgruvan redan nu för de mest framgångsrika förvaltarna. Annars skulle de aldrig klara av att annonsera för miljardbelopp i TV och tidningar. Pengar som de förstås måste ta från dina besparingar…
Men det finns en investering som är långt bättre än någon ekonom förmår erbjuda. Jag tänker på den egna hälsan vilken blir allt viktigare att ha med sig långt upp i åren. Välj träning och sund kost i stället för passivitet och skräpmat. Ingen garanti för att nå hög ålder men ändå det bästa sättet att försöka må bra så länge man lever.
Men god hälsa består inte bara av muskler och fysisk uthållighet. Lika viktigt är att de grå cellerna hålls i gång och att det sociala nätverket fungerar. Många är de som känner sig extra gamla när man lämnat arbetsplatsen för gott. Skönt för ett tag, säkert, men risken är stor att tristessen tar över när barnbarnen tröttnat på alla leksaker och duvorna skitit ner parkbänken efter att ha pickat i sig de sista smulorna ur pensionskuvertet.
Måhända finns undantag men jag vågar inte ta risken. Därför ska det redan nu planeras för en ny vår och lika nya projekt! Efter åtskilliga decennier i bilsportens tjänst gör jag ett antilopsprång och kastar mig över till nästa betesmark. Kanske en bok som troligen ingen vill köpa eftersom jag inte tänker skriva om ond, bråd död. Möjligen i stället en kortfilm (alla måste börja med en sådan) med ett så underfundigt budskap att inte ens kritikerna förstår. Eller så hänger jag på i Woody Allens fotspår och gör filmer, vilka utspelar sig i olika städer. De senaste åren har den egensinnige regissören berikat oss med ”Vicky, Cristina, Barcelona”, ”Midnight in Paris” och ”To Rome with Love” – tre charmanta filmer i tre av världens mest berömda städer. Enligt uppgift har Allen fått bra ekonomiskt stöd från varje stad och nu lär fler ”pärlor” stå på kö för att låta sig svingas med av hans trollspö.
Nu är jag ju ingen Woody Allen och därför bör ambitionsnivån vara rimlig. Men månne kan svenska städer, vilka både vår Herre och turister tycks ha glömt, lyftas ur sina träsk om de får lite extra uppmärksamhet? Jag tänker till exempel på titeln ”Greta, Agda, Bollebygd – om två medelålders damer som tar taxi till Borås, smiter från notan och får skjutsas hem av polisen. Eller ”Nattöppet i Eksjö” där bara titeln bör väcka förväntan. Sist i trilogin kommer ”Förälskad i Roma” om en ung gotländska som letar partner på nätet – och får träff på sin granne!
Jag ser en intressant omgång filmer framför mig. Spännande upplevelser och klirr i kassan. Det gäller att trimma sig själv och sina idéer medan möjlighet finns. Att trygga sin egen pension innan åldern höjs med några år till.