Nu  är det två månader sedan vi bytte bostad och flyttade från Maspelösa till Ullekalv. För den  som möjligen undrar vad detta är för märkliga plaster att bebo, kan jag bara säga att den ena tillhör Vreta Kloster och det andra har Skänninge som postadress. Nog om det.

Nytt hus som är mer än tre år gammalt. Det visste vi om, likaså att både in- och utvändigt fanns en hel del att färdigställa. Men vi hade ingen aning om att huset saknade dränering och att de rör som lagts strax intill markytan inte ens var anslutna. När markarbetet påbörjades gick det med en väldig fart. Effektiva maskiner och flinka entreprenörer – som dessutom visste vad de gjorde. Ingen självklarhet men desto härligare då det inträffar. Att vatten runnit under broar har jag hört talas om, men att vi plötsligt skulle få en mindre flod intill huset, kändes minst sagt oväntat. Morgonen därpå var vattendraget torrlagt och fungerande ledningar dragna – på rätt djup – till en porlande bäck. Ett par dagars jobb extra och vi fick en grovt planerad tomt, några parkeringsplatser och förberedda ytor för gångar och uteplatser. Mer än bra, ja nästan overkligt, och nu ser Heléne och jag fram mot vårens fröjder, där gräsfrön, plattor och lite asfalt kommer att anläggas.

I väntan på denna ljuva tid, roar vi oss så gott det går. I lördags hade vi ca 25 personer här som med framgång värmde upp huset. Inte för att det är kallt inomhus annars heller, men ibland är det skillnad på hetta och hetta. Trots att det var mitt på eftermiddagen och nästan halva gänget körde bil, lyckades vi som inte rattade hälla i oss 9 liter vin! De som inte kände varandra tidigare gör det nu och gamla vänner blev än mer vänskapliga.

Hundarna fick inte delta. Påpälsade och försedda med var sitt täcke, roade de sig bak i Heléne´s Citroën Berlingo. När de väl släpptes ut, ylade och skällde de som sällan förr. ”Varför fick inte vi vara med?” En orsak kan vara att Tarzan redan på morgonen käkade upp en halv plåt i pesto marinerad kyckling. Efter det rapade han gott men såg för övrigt ut att ha klarat sig väl. Den hunden upphör aldrig att förvåna. I dag hade han på nytt lyckats få igång TV:n då vi kom hem – och tittade på en gammal rulle med Nils Poppe…

Vi har definitivt flyttat, även mentalt. Tänk så snabbt det går att byta riktning. No regrets och ingen som helst längtan tillbaka. Förmodligen kommer dock den dag då bilen kör mig till Nydala, Maspelösa på nytt. Sådant kan hända långt fram i tiden och är förstås styrt av det undermedvetna, då det aktivt medvetna tillfälligt tagit ledigt. Det hände mig en gång då vi bytt kontor. Ett år efteråt parkerade jag bilen på gamla stället, for uppför trapporna, öppnade dörren och stirrade förvånat på de för mig okända människor som satt där och jobbade. Strax därpå trillade polletten ner.

Universums mest komplicerade apparat, den där hjärnan. Det påstods i TV häromdagen. Jag undrar om Tarzan sett det programmet också? Kanske på SVT Play, som han väl enkelt kopplar in med ett tryck från ena trampdynan?