Nedrustningen av det svenska försvaret har nästan varit total. Personligen bidrog jag till försvarsmakten genom att spendera nästan exakt ett år på I4 i Linköping. Endast ett staket skiljde oss från A1 och bara ett stenkast därifrån låg T1. Unga gossar i uniform vars frihet begränsades till kvällar och helger men som lärde sig veta hut och vad ordet disciplin egentligen innebär. Just denna period hade jag med glädje tagit emot besked om nedrustning och det kunde gärna fått ske på dagen. För trots att livet i lumpen gav kompisar och på sikt också goda historier, kändes priset av inskränkt rörelsefrihet och meningslösa övningar för högt.
Med åldern har jag blivit mer tveksam. Kanske behöver vi ett någorlunda starkt försvar? Möjligen borde vi vara med i Nato och få hjälp om ryssen kommer. För det är väl ryssarna som utgör det ständiga hotet? Under min ofrivilliga militära bana fick vi alltid höra att fienden kom från öst. Aldrig någonsin, vid en enda övning, befarades anfall från vare sig syd, väst eller norr – enbart från öst.
Och nu är det dags igen. En ubåt lär ha siktats och det som återstår av försvaret är fullt upptagna med att hitta farkosten. Eftersom U i det här sammanhanget står för undervattensbåt är det till sjöss man letar och givetvis i öst – närmare bestämt Östersjön. Frågan är om man hittar något den här gången? Statistiken är nämligen inte särskilt god i dessa sammanhang. Av tusentals misstänkta kränkningar av svenskt vatten har endast fyra bevisats. Mest uppenbar var den sovjetiska ubåt som 1981 grundstötte i Gåsefjärden utanför Blekinge. Den visade sig vara av metall och innehålla sovjetiska marina soldater. Efter förhör skickades både båt och besättning hem till det som då hette Sovjetunionen.
Ubåtar är knepiga att hitta. Främst för att de huvudsakligen befinner sig under vattnet. Enkelt kan tyckas men även en förhållandevis liten pöl som Östersjön innehåller enorma mängder H2O. Men militärens insatser fortsätter – till sjöss och i luften – och det finns några som påstår att detta mest är en manifestation för att få ökade anslag till försvaret. En tanke som inte bör förkastas då den ryska ubåten dyker upp lägligt strax efter att vi fått en ny regering – röd/grön dessutom och normalt inte särskilt positiv till revär och gevär.
Om så skulle vara fallet och ubåt inte hittas eller ens finns, är det ändå bra taktik. Ty ingen kan med säkerhet påstå att den ena eller andra parten har fel. Båtar som börjar på U är konstruerade för att inte synas och det som inte syns kan varken bevisas eller helt avfärdas.
De närmaste dagarna får utvisa om Försvaret tagit sig vatten över huvudet eller om något intressant kommer upp till ytan.