Allt på ett kort

Unknown

 

Alla är ute efter dina pengar! En bra utgångspunkt att ta med sig när erbjudanden ramlar in lagom till veckoslutet. Ofta används uttryck som ”spara” eller ”tjäna” men det är förstås helt felaktigt. Tjänar pengar gör man genom arbete och sparande sker då plånboken förblir stängd.

Men det är en sanning som sätts ur spel om alla gör likadant. Ty om vi slutar konsumera blir det ingen omsättning och utan sådan inga jobb. Finessen är att själv tjäna mycket och spendera lite medan andra gör av med sina pengar. Då hålls konsumtionen igång, man har fortsatt arbete och kan tryggt åse hur siffrorna växer på kontot. Ett egoistiskt och framgångsrikt recept för att bli rik, tråkig och illa omtyckt.

Men visst är det lätt att bli snål ibland. Särskilt när pengar försvinner utan att det leder till något bra. Jag lider till exempel av sparsamhet varje gång bilen ska parkeras. Om och när jag lyckats finna en ledig plats är nästa steg att hitta den där automaten som ger legitimitet att låta bilen stå där den precis placerats. Priset för denna ynnest varierar och en tumregel är att ju längre från stadens centrum, desto billigare. Om tid finnes kan man till och med parkera gratis med en god promenad som bonus. Ett problem för stadens näringsidkare är dock att de som parkerar så långt bort inte orkar bära med sig några varor tillbaka. Annars borde de vara köpstarka då de sparat dyra p-avgifter.

Automaterna är ett kapitel för sig – fast här får de nöja sig med några rader. De står på bred fot och ser ut som robotar, beredda att springa efter dig om du missat avgiften. Så långt har det inte gått än men vänta bara. De slukar dock kronor i en takt som inte borde vara möjlig. Värst är det i Stockholm och Göteborg där kort måste användas, eftersom ingen orkar bära så många kilo mynt.  Med nya chip-tekniken har automaterna fått annat utseende. För utsocknes kan jag berätta att numera dras inte längre kortet utan stoppas in i en lite skåra. Där blir det sedan fast tills belopp knappats in och den lilla lappen kommit ut. Efter denna procedur hörs ett litet pip vilket förkunnar att kortet kan återfås.

Här har någon tänkt fel. Pipet ska komma innan biljetten skrivs ut, precis i den turordning som en bankomat fungerar när det gäller sedlar. Nu hugger man biljetten direkt, blåfrusen efter den långa väntan automaten bjudit på, och glömmer förstås kortet. Det har hänt mig två gånger och vid lika många tillfällen har jag hittat andras kort i dessa djävulsmaskiner. Är jag då lomhörd, frågar kanske någon, som inte hör pipet? Kanske, men i så fall är jag i gott sällskap och även de som inte har öron som kaniner måste väl få parkera! För övrigt räcker det med att en varubil passerar för att pipet ska försvinna även för den som spetsar öronen till max.

För mig får gärna p-terrorn upphöra. För stadens affärsmän vore det en god affär. Kanske det bästa sättet att konkurrera med köptemplen ute på Tornby här i Linköping.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *