Att bolla med namn

 

Unknown

Typiskt aprilväder. Så låter SMHI:s sammanfattning av det som naturens krafter erbjuder. Prognoserna bär en slags ton av gammaldags  karbonpapper med uttryck som ”skurar varvas med sol” och ”nytt regnområde tar sig in västerifrån”. Mitt i utfästelser om regn och blåst kan en högtrycksrygg dyka upp men då är den alltid ”svag”. Dåliga ryggar är ju ett bekant problem i vårt land så det är väl bara naturligt.

Vi borde dock veta hur det brukar vara i april. En kamp mellan kyla och värme. Problemet är dock att denna styrkemätning ofta pågår även i maj och juni. Inte ens den mest svenska av alla helger – midsommaren – tillåts vara stabil. Lågtrycken tycks på ett smått diaboliskt sätt samla sig just denna högtid för att på ett så effektivt sätt som möjligt dränka både rabatter och förhoppningar. Annars är juli den statistiskt sett mest regnrika månaden på året och av tradition tar svensken då semester.

När det blåser snålt är det viktigt att hitta tröst. Ett glas vin till exempel. Märkligt nog passar det lika bra både när det finns anledning att fira som misströsta. Vinet förstärker det positiva och dövar det som inte är så bra. Rätt hanterad en fantastisk dryck! Men det finns andra godsaker också. Till exempel godsaker. För en stund sedan intog jag en betydande portion kolaglass och genast tittade en strimma sol fram bakom mörka moln. Jag befinner mig just nu i en sinnesstämning som kunde ge utrymme för ytterligare konsumtion. Havrekakor till exempel. Godare och nästan lika nyttiga som müsli. Grillade bananer och vaniljglass, toppade med varm honung. Eller en pannacotta. Mums! Lyckligtvis existerar intet av detta i våra förråd, lika lite som nougat och chokladbollar. Chokladbollar? Ja, ni vet, dom där små runda som hette något annat förr i tiden. Konstigt att de tvingades byta namn när man utan åtal fortfarande kan köpa Finska Pinnar. Betraktar man dessa båda bakverk bredvid varandra, kan konstateras att de skiljer sig åt. Både till form och färg. Medan bollarna är runda och mörka visar pinnarna sig vara avlånga och bleka. Precis som förebilderna eller hur har man tänkt?

Det är egentligen märkligt hur olika folkgrupper hanteras. Jag tänker då på vårt östra grannland som inte bara lånat ut sig till pinnar utan än värre till de utslag som misspryder oss till och från. Utan att någon protester skrivs det allmänt om ”missprydande finnar” och Apoteket annonserar till och med hur dessa ska bekämpas och förintas! Jämför med den där bollen som inte fick behålla sitt namn. Den är ju i alla fall söt och åtråvärd. Däremot är det knappast någon som vill ha en finne på halsen…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *