Natur inpå knuten har sina poänger. Inte minst för hundägare. Personligen äger jag ingen hund alls, men Heléne har sett till att jag är sambo med tre exemplar. Varje morgon väcks vi allt för tidigt av ljudet från deras klor när de vandrar omkring vid sängkanten och väntar på att få gå ut. Strax därpå – utan att jag vet hur det gått till – befinner vi oss alla ute till skogs.

Så här års är skogarna välväxta från strå till krona och faktum är att man knallar omkring i ett stort och varierande skafferi. Tänk så mycket ätligt det finns! Svampar av olika slag, hjortron, smultron, hallon, lingon och älggräs. För att bara nämna några.

Och så blåbären, förstås. De växer i sådan mängd att de är omöjliga att inte upptäcka. Hittills har vi inte haft varken mått eller sans att plocka med några hem, utan i stället valt att äta dem på plats. Men idag var det annorlunda. Med var sitt kärl i hand samt hundar i band gav vi oss ut i snårskogen. Heléne på jakt efter kantareller, jag själv i rollen som bärplockare. Redan från start noterade jag att någon varit där före oss. Där det för några dagar sedan fanns blåa bär i mängd, stod nu endast lövverket från de små buskarna kvar. En eller flera personer hade uppenbarligen gått fram som bulldozers och inte lämnat ett enda bär kvar! Men skam den som ger sig! Över tuvor och stubbar, genom buskar och snår tog vi oss vidare – och plötsligt såg jag dem. Blåbär överallt! Med viss förväntan satte jag mig på huk och påbörjade skörden.

Det var då minnesbilder från barndomen kom över mig. Utflykter sommartid med ett enda syfte. Att plocka bär. Far och mor effektiva som få fyllde hinkar medan jag själv kämpade för att få ihop några futtiga deciliter. Så tråkigt detta var! Hur hellre hade jag inte åkt iväg för att bada, gå på cirkus eller fått cykla iväg mot okänt mål? Precis så kände jag på nytt medan de små bären långsamt bredde ut sig på kärlets botten. Efter en halv timmas slit hade jag fått ihop tre deciliter och kom ihåg att en hel liter kostade 50 kronor under tisdagens torghandel. Hur går den ekvationen ihop? Kan man få ihop mycket mer än en liter på en timma? Därtill transport till och från själva skogen. Kanhända använder bärplockare cykel. Kostnaden för att sälja dem tillkommer ju också, för den som har stånd på torget vill väl också ha viss ersättning.

Det blev ingen lång vistelse i skogen denna eftermiddag. Med några bär i bagaget och andra i munnen bar det iväg hemåt. Väl hemma tog jag en dusch och borstade tänderna för att inte se ut som en åldrad Mors Lilla Olle. En espresso senare börjar livet återvända till det normala och snart går färden till Linköping. Om försäljaren på torget saluför blåbär, köper jag nog en liter. Inte så mycket för själva bärens skull, utan mer för att hjälpa denna heroiska grupp som kallar sig bärplockare.