Livet är fullt av förändringar. Ena dagen full kontroll, den andra tycks livet ha gått i spinn. Jag tillhör dom som mer tror på mig själv än ödet men med åren inser jag att själva ödet är jag själv. Mitt livs öde är en kombination av omständigheter där min egen roll både är avgörande och utan kontroll.

Motsägelsefullt? Ja, men livet är fullt av kontraster och hur ofta är det inte så att man jobbar i en viss riktning medan samtidigt utomstående krafter strävar åt ett annat håll? Utan att du vet om det och kanske inte anser att det angår dig, men som i slutändan ändå berör dig i högsta grad. Jag tänker inte ge några exempel men funderar du lite, tror jag du förstår vad jag menar.

Just nu är det lugnt. Nästan för rofyllt. Jag har kommit in i något som nästan kan liknas vid det moderna uttrycket ”flow” och vet knappast varför. Kan det bero på att jag fått en present av min Heléne i form av en hösttermin med yoga? Eller är det ett behagligt faktum att ännu en säsong racing ligger bakom mig och att sex månaders ansvar är ett minne blott? En period då mitt lata och bekväma sinne får fritt spelrum innan samvetet (och plånbokens innehåll) tvingar fram ny kreativitet?

Fast egentligen vet jag. Det är inget nytt för så här har jag känt hela livet. Jag helt enkelt älskar att lägga saker bakom mig och påbörja något nytt. Det är nog därför jag valt att jobba per säsong. Mest gillar jag projekt där man startar med en blankt papper, fyller det med bit efter bit, rad efter rad, för att sedan i bästa fall få fram en produkt som uppskattas och engagerar många människor. Jag minns utställningarna i Elmia 1978-1982 där Picko Troberg, Stanley Dickens och jag tillsammans med Stockholms Sportvagnsklubb skapade något nytt med Expressens Grand Prix för lådbilar som central punkt. Över 40.000 besökare kom varje år och vi brukade stå på balkongen och räkna tusenlappar innan vi tröttade och for till Hooks Herrgård för att avnjuta en lång lunch. By the way, mässan finns kvar men arrangeras nu av förlaget kring tidningen Bilsport. Man har förädlat och hittat sin egen målgrupp och lockar än fler besökare men det var vi som var först och stod för själva idéarbetet.

Nu är det dags igen. Det blir förändringar och jag ser fram mot dem. Inga stora ur ett globalt perspektiv men lite omvälvande i den mindre världen. Min egen lilla, för att vara exakt… Jag börjar med att lägga ner den här sidan och flyttar i stället ”Pit Stop Lindström” till den andra sidan – som i sin tur ska få ett nytt namn…

Låt mig avslutningsvis säga att jag gläds åt att vår son Niclas lyckades ta hem Ginetta-serien i år – nästan exakt 30 år efter att jag blev Svensk Mästare i Formel 3. Trettio år! Varför kom jag på det, det är ju en halv evighet sedan. Dags att sätta punkt innan ytterligare tid förflyter.

P.S. Bilden visar Niclas i full fart och form. D.S.