Vad fick mig att bli husägare? Först i Maspelösa utanför Linköping och sedan ett halvt år tillbaka i Ullekalv mellan Mjölby och Skänninge. Kan det ha varit lyckan att ljuvliga sommarkvällar sitta på egen mark och smutta på ett glas vin? Spelade garage och fri parkering på egen tomt en viss roll? Fanns även hustruns passion för de som går på fyra ben med i bilden?
Allt ovan beskrivet påverkade nog oss när vi gick från frihet till banklån, men för mig personligen fanns ett minst lika starkt argument. Egen tvättstuga! Jag har nog förträngt denna viktiga del i ett boende, men påminns då jag läser en artikel på Correns hemsida. Där beskrivs hur en kvinna givit en annan på käften så att blodvite uppstått. Andra hyresgäster har mottagit hot och allt har handlat om oenighet kring tvättider.
Med ens minns jag den tid då Hunnebergsgatan 45 i Linköping var min adress. Jag levde ett minst sagt rörligt liv med ständiga utflykter till tävlingar i Sverige och utomlands. Mellan dessa jagades sponsorer och dom hade inte heller sina säten på den gata jag bodde. Med andra ord var jag bortrest nästan för jämnan och borde därmed inte ha vållat grannarna några bekymmer.
Men vid de tillfällen jag hittade min adress var behovet av tvättmaskin överhängande. En sådan fanns i källaren och utanför lokalen satt en lapp där det var meningen att man skulle boka tvättider. I just denna fastighet verkade det bo människor som enbart sysslade med just tvätt – med påföljd att tvättstugan alltid var fullbokad.
Jag fann dock snart att det gick bra att tvätta även utan att ha tid. Åtminstone ett par gånger. Därefter hade någon skrivit med bestämda ord att i den här fastigheten tvättade ingen på andras tider. Eftersom nöden sällan har någon lag tvingades jag ändå nyttja maskinen obokad inför en resa utomlands. När jag i tidsnöd skulle tömma densamma var dörren till tvättstugan låst! Mina misstankar riktades omgående mot en speciell person och sekunder senare stod jag utanför den misstänktes dörr och ringde på. En kvinna i övre medelåldern med barskt utseende öppnade, varvid viss ordväxling följde. Vi kom på inget vis överens men jag fick henne i alla fall att låsa upp dörren.
Någon vecka senare sa jag upp hyresavtalet och flyttade till en annan lägenhet. Hos den hyresvärden fanns också en tvättstuga men det är en annan historia.