Minsann är det inte dags igen! Knappt har Tomten tagit sin tomma säck, skrockat i dörrhålet och i en kaskad av snö försvunnit bakom sina renar, förrän det lackar på nytt. Visserligen har det förekommit vår, sommar och höst däremellan, men dessa perioder tycks försvinna allt snabbare för vart år som avverkas. Med klappar, gran, pynt och den mat vi längtat efter några månader, men aldrig äter annars, firar vi i dagarna tre – innan det är tid för nästa högtid.

Att avveckla det gamla året och hurra in ett nytt är en av årets stora höjdpunkter. Nu ser menyn annorlunda ut och man provar gärna något modernt som motvikt till julens tunga traditioner. Öl och snaps byts mot viner av god klass sam sprudlande champagne vid tolvslaget. Det sista är egentligen slöseri med slantar då ett billigare, torrt vin med bubblor ger samma effekt. För när mat och en rad andra drycker konsumerats är det knappast någon som kan känna skillnad på en dyr flaska från distriktet Champagne och en billigare cava eller spumante.

Vi ger löften också. Alla har det gemensamt att den egna tillvaron ska bli bättre – inte sällan är målet att äta mer hälsosamt, dricka mindre alkohol, träna oftare och gå ner i vikt. Redan på nyårsdagen har de flesta ambitioner kommit på skam. Halva dagen brukar gå åt att överhuvudtaget ta sig ur sängen och när man äntligen står upprätt, ångrar man denna handling. Jämfört med gårdagen känner sig de flesta tio år äldre och ser ut därefter. De skallande ropen om Ett Gott Nytt År/Happy New Year ett halvt dygn tidigare, känns plötsligt helt främmande och högst malplacerade. Först den andra januari börjar formen återvända och många är nog de som frågar sig varför varje nytt år måste inledas med huvudvärk?

Vad lär vi då av detta? Det entydiga svaret är: Absolut ingenting! Minnet är som bekant kort och många av oss minns knappt var vi höll hus förra nyåret. Än mindre hur en torrlagd gom eller sprängande huvudvärk känns. Därför kommer vi åter att höja våra glas och roa oss furstligt de återstående timmarna av ett händelserikt år. När klockorna ringa höjer vi dem igen, och både lovar och tror på ett nytt, än mer fantastiskt år. I samma stund har vi precis blivit ett år äldre. Minst.